Jag minns när jag var liten. Jag hade en katt som hette Måns. Måns var inte som andra katter. Han förstod mig. Jag kunde berätta hemligheter för honom. Jag tror att han förstod allt jag sa. Det var som om vi pratade samma språk. Kanske var det början på min fascination för djur. Nu ska jag berätta en historia om en flicka som verkligen kunde prata med djur. Hennes namn var Lisa. Lisa bodde i en liten by. Byn låg nära en stor skog. Lisa älskade skogen. Hon gick ofta dit. Hon plockade blommor och tittade på djuren. Men Lisa var inte som andra barn. Hon kunde prata med djuren. Det började när hon var mycket liten. En dag hittade hon en skadad fågel. Hon tog hand om den. Hon pratade med fågeln. Hon sa att allt skulle bli bra. Och fågeln förstod. Den kramade Lisas finger med sin lilla fot. Lisa blev glad. Hon förstod att hon kunde prata med djur. Hon kunde förstå deras språk. De kunde förstå henne. Lisa hade många vänner i skogen. Det fanns ekorren som alltid ville leka. Det fanns haren som alltid hade bråttom. Och det fanns räven som var lite hemlighetsfull. Lisa pratade med dem alla. Hon frågade hur de mådde. Hon berättade om sitt liv. Djuren berättade om sina äventyr. En dag var Lisa ledsen. Hon hade bråkat med sin bästa vän. Hon gick till skogen för att vara ensam. Hon satte sig under ett stort träd. Hon började gråta. Plötsligt hörde hon en röst. 'Varför är du ledsen, Lisa?' Det var ekorren. Lisa tittade upp. Hon torkade sina tårar. Hon berättade för ekorren om bråket med sin vän. Ekorren lyssnade uppmärksamt. När Lisa var klar sa ekorren: 'Du måste prata med din vän. Missförstånd händer. Men vänskap är viktigt.' Lisa tänkte på vad ekorren hade sagt. Hon visste att han hade rätt. Hon bestämde sig för att prata med sin vän. Hon tackade ekorren för rådet. Hon gick hem. På vägen träffade hon haren. Haren hoppade fram och tillbaka. 'Lisa, Lisa! Jag har en viktig nyhet!' sa haren. 'Vad är det?' frågade Lisa. 'Räven har försvunnit! Ingen har sett honom på flera dagar!' Lisa blev orolig. Räven var hennes vän. Hon ville inte att något skulle ha hänt honom. 'Vi måste hitta honom!' sa Lisa. Hon och haren bestämde sig för att leta efter räven. De gick djupt in i skogen. De frågade alla djur de mötte. Ingen hade sett räven. Lisa började bli rädd. Tänk om räven var i fara? De fortsatte att leta. Plötsligt hörde de ett svagt ljud. Det kom från en grotta. Lisa och haren smög sig fram till grottan. De tittade in. Där låg räven. Han var skadad. Han hade fastnat under en stor sten. Lisa sprang fram till räven. 'Räven! Vad har hänt?' frågade hon. Räven öppnade ögonen. 'Lisa? Jag har fastnat här. Jag kan inte röra mig.' Lisa försökte lyfta stenen. Men den var för tung. Hon behövde hjälp. Hon vände sig till haren. 'Haren, spring och hämta hjälp! Vi behöver någon som kan lyfta stenen.' Haren nickade och sprang iväg. Lisa stannade hos räven. Hon pratade med honom. Hon berättade historier. Hon ville att han skulle hålla sig vaken. Efter en stund kom haren tillbaka. Han hade med sig några starka djur. Björnen, älgen och vargen. De hjälptes åt att lyfta stenen. Lisa och de andra djuren hjälpte räven ut. Räven var tacksam. Han tackade Lisa och de andra djuren för hjälpen. Lisa var glad att räven var säker. Hon hade lärt sig att vänskap är viktigt. Och att man alltid ska hjälpa sina vänner. Även om de är djur. Räven var mycket trött efter sin olycka. Lisa hjälpte honom tillbaka till hans lya. Hon gav honom vatten och mat. Räven tackade Lisa många gånger. Han sa att hon var en riktig vän. Lisa log. Hon var glad att hon kunde hjälpa honom. Hon stannade hos räven tills han somnade. Sedan gick hon hem. På vägen hem tänkte Lisa på allt som hade hänt. Hon hade bråkat med sin vän. Hon hade hjälpt räven. Hon hade lärt sig mycket om vänskap. När hon kom hem gick hon direkt till sin vän. Hon knackade på dörren. Hennes vän öppnade. De tittade på varandra. Lisa sa: 'Jag är ledsen för bråket. Jag vill vara din vän igen.' Hennes vän log. 'Jag är också ledsen' sa hon. 'Jag vill också vara din vän igen.' Lisa och hennes vän kramade varandra. De var vänner igen. Lisa berättade om räven. Hennes vän tyckte att det var en spännande historia. De bestämde sig för att besöka räven tillsammans nästa dag. Nästa dag gick Lisa och hennes vän till skogen. De gick till rävens lya. Räven var glad att se dem. Han mådde mycket bättre. Lisa och hennes vän pratade med räven länge. De berättade historier och skrattade. Räven berättade om sina äventyr i skogen. Lisa och hennes vän lärde sig mycket om djur. De förstod att djur också har känslor. De förstod att djur också behöver vänner. Lisa fortsatte att prata med djuren i skogen. Hon hjälpte dem när de behövde hjälp. Hon lärde sig mycket om deras liv. Hon förstod att alla djur är olika. Men alla djur är viktiga. Lisa växte upp. Hon blev en vuxen. Men hon slutade aldrig att prata med djuren. Hon fortsatte att vara deras vän. Hon lärde sina barn att prata med djur. Hon lärde dem att respektera djur. Hon lärde dem att alla levande varelser är viktiga. Lisas barn älskade djuren lika mycket som hon gjorde. De pratade med dem. De hjälpte dem. De lärde sina barn om djuren. Och så fortsatte det. Generation efter generation. Alla lärde sig att prata med djur. Alla lärde sig att respektera djur. Alla lärde sig att alla levande varelser är viktiga. Lisas historia är en viktig historia. Den visar oss att vi kan lära oss mycket av djur. Den visar oss att vänskap är viktigt. Och den visar oss att alla levande varelser är viktiga. Vi måste ta hand om djuren. Vi måste respektera dem. Vi måste skydda dem. För djuren är en del av vår värld. Och vi behöver dem lika mycket som de behöver oss. Så nästa gång du ser ett djur. Stanna upp och titta. Kanske kan du inte prata med det. Men du kan visa det respekt. Du kan visa det vänlighet. Och du kan komma ihåg Lisas historia. Historien om flickan som pratade med djur. En flicka som förstod att alla levande varelser är viktiga.

Flickan som pratade med djur

Titta! Jag gör pannkakor. Jag blandar mjöl, ägg och mjölk. Jag använder en visp. Det är lite jobbigt för min arm. Finns det något lättare sätt? Ja, det gör det! Tekniken kan hjälpa oss i köket. Många saker är lättare med teknik. Vi ska prata om några problem och lösningar. Ett problem är att hacka grönsaker. Det tar lång tid. Och ibland skär jag mig! Aj! Vad kan vi göra? Lösningen är en matberedare. En matberedare är en maskin. Du lägger grönsakerna i den. Maskinen hackar dem snabbt. Du kan hacka lök utan att gråta! Det är bra, eller hur? Ett annat problem är att baka bröd. Jag älskar bröd, men det är svårt att knåda degen. Mina händer blir trötta. Finns det en lösning? Ja! En köksassistent. En köksassistent är en stark maskin. Den kan knåda deg. Du behöver bara lägga i ingredienserna. Maskinen gör resten. Du kan göra annat under tiden. Kanske läsa en bok? Och vad händer om du vill ha en smoothie? Att mixa frukt och grönsaker kan vara svårt med en vanlig mixer. Det blir klumpar! Inte gott. Lösningen är en blender. En blender är speciell för smoothies. Den mixar allt jättefint. Du får en len och god smoothie. Perfekt till frukost eller mellanmål. Ibland vill jag ha varm mat snabbt. Jag har inte alltid tid att laga mat länge. Vad kan jag göra då? Mikrovågsugnen är svaret! Du kan värma matrester på några minuter. Eller göra popcorn! Det är superenkelt. Men kom ihåg, använd bara mikrovågssäkra tallrikar! Disken är också ett problem. Ingen tycker om att diska! Det tar tid och är tråkigt. Lösningen? En diskmaskin! Du bara ställer in tallrikar och glas. Tryck på knappen. Diskmaskinen gör allt rent. Du kan göra roligare saker istället. Som att titta på film. Teknik i köket kan vara jättebra. Det sparar tid och gör matlagningen lättare. Men det är viktigt att lära sig hur man använder maskinerna rätt. Läs bruksanvisningen! Och var försiktig så att du inte skadar dig. Tekniken är till för att hjälpa oss, inte tvärtom. Men vad gör vi när vi vill ha kaffe? Jag älskar kaffe på morgonen. Men det är jobbigt att koka kaffe varje dag. Det tar tid. Och jag måste passa kastrullen. Annars bränns det! Finns det en smart lösning för kaffeälskare? Ja, det finns det! En kaffebryggare. En kaffebryggare är en maskin som gör kaffe. Du fyller på vatten och kaffe. Sedan trycker du på en knapp. Maskinen gör kaffet åt dig. Du kan göra dig redo under tiden. Eller läsa tidningen. Det är mycket lättare än att koka kaffe själv. Och kaffet smakar jättegott! Ett annat problem är att göra is. Ibland vill jag ha iskalla drycker. Särskilt på sommaren. Men det tar lång tid att göra is. Jag måste fylla på vatten i formar. Sedan vänta i flera timmar. Det är inte så roligt. Men vänta! Tekniken har en lösning även här. En ismaskin! En ismaskin gör is snabbt. Du fyller på vatten. Maskinen gör isbitar. Du kan ha is till dina drycker på nolltid. Det är perfekt för fester eller varma dagar. Tänk dig att du vill fritera pommes frites. Att fritera i en kastrull med olja är farligt. Oljan kan sprätta. Och det är svårt att få pommes fritesen jämnt friterade. Vad kan vi göra? En fritös är lösningen. En fritös är en säker maskin för fritering. Du lägger pommes fritesen i en korg. Sänker ner korgen i oljan. Maskinen håller rätt temperatur. Pommes fritesen blir perfekt friterade. Och det är mycket säkrare än att fritera i en kastrull. Ibland vill jag bara ha rostat bröd. Men jag har bråttom. Att använda ugnen tar för lång tid. Och jag kanske bränner brödet! Ajdå! Finns det en snabb lösning? Ja! En brödrost. En brödrost är en liten maskin. Du stoppar i brödskivorna. Ställer in hur rostat du vill ha det. Maskinen rostar brödet snabbt. Du får varma, krispiga brödskivor på några minuter. Perfekt till frukost. Så, teknik i köket är verkligen bra. Det finns många maskiner som hjälper oss. De sparar tid och gör matlagningen roligare. Men kom ihåg att vara försiktig. Läs alltid bruksanvisningen. Och låt inte tekniken ta över helt. Det är också viktigt att lära sig laga mat utan maskiner. Att använda en kniv och en kastrull är också bra. Tekniken ska vara ett hjälpmedel, inte en ersättning. Nu vet du hur tekniken kan hjälpa dig i köket. Du kan hacka grönsaker snabbt. Knåda deg utan att bli trött. Mixa smoothies utan klumpar. Värma matrester på några minuter. Diska utan att lyfta ett finger. Brygga kaffe enkelt. Göra is snabbt. Fritera säkert. Och rosta bröd på nolltid. Använd tekniken smart. Och njut av matlagningen! Lycka till i köket!

Teknik i Köket: Enklare Matlagning

Jag minns det som om det var igår. Jag var kanske sex år gammal. Jag satt vid köksbordet hemma. Mamma hade precis gett mig en ny bok. Den var inte som de andra böckerna jag hade. Den här boken var min egen. Jag skulle skriva i den. Jag skulle rita i den. Det var min första bok. Jag kände mig väldigt viktig. Som en riktig författare. Jag tittade på omslaget. Det var vitt. Helt vitt. Jag tänkte: Vad ska jag skriva? Vad ska jag rita? Det var lite läskigt. Men mest var det väldigt spännande. Jag tog min favoritkrita. Den var blå. Jag började rita. Först ritade jag en sol. En stor, glad sol med många strålar. Sedan ritade jag ett hus. Ett litet hus med ett rött tak och en grön dörr. Jag ritade också blommor. Många olika färger. Rött, gult, rosa och lila. Jag var väldigt nöjd. Det var en fin bild. En bild av mitt hem. Min mamma kom och tittade. Hon sa: 'Vad fint! Du är verkligen duktig!' Jag blev jätteglad. Jag ville fortsätta. Jag ville fylla hela boken med mina bilder och mina berättelser. Jag började skriva. Jag kunde inte skriva så bra ännu. Jag skrev stora bokstäver. Jag skrev mitt namn. Jag skrev också 'Jag älskar mamma'. Mamma blev så glad när hon läste det. Hon gav mig en stor kram. Jag kände mig väldigt älskad. Jag fortsatte att skriva och rita i min bok varje dag. Jag skrev om mina vänner. Jag skrev om min katt. Jag skrev om vad jag gjorde i skolan. Jag ritade bilder till alla mina berättelser. Boken blev tjock och full. Den var min skatt. Jag tog med den överallt. Jag visade den för alla. Mina morföräldrar, mina kusiner och mina grannar. Alla tyckte om min bok. Jag var så stolt. En dag försvann boken. Jag letade överallt. Jag frågade mamma och pappa. Ingen hade sett den. Jag blev väldigt ledsen. Jag grät. Jag saknade min bok jättemycket. Den var ju min första bok. Min speciella bok. Jag trodde att jag aldrig skulle se den igen. Många år senare hittade jag boken igen. Jag var vuxen nu. Jag var hemma hos mina föräldrar. Jag städade på vinden. Där, i en gammal låda, låg den. Min första bok. Jag blev så glad! Jag tog upp den och började bläddra. Jag skrattade åt mina gamla teckningar. Jag rördes av mina enkla ord. Jag minns hur stolt jag var. Hur mycket jag älskade att skapa. Att skriva och rita. Jag förstod att den känslan aldrig hade försvunnit. Den fanns fortfarande kvar inom mig. Jag insåg att min första bok hade lärt mig något viktigt. Att det är roligt att vara kreativ. Att det är viktigt att uttrycka sig. Att alla kan vara författare och konstnärer. Man behöver bara en bok och lite fantasi. Nu har jag sparat min första bok. Jag har den på en speciell plats. Jag tittar på den ibland. Den påminner mig om min barndom. Om min kärlek till böcker. Och om den glädje jag kände när jag skapade min första egna bok. Det är en fin minne. En minne jag alltid kommer att bära med mig. Och nu, när jag ser barn med papper och kritor, tänker jag alltid på min första bok och ler. Jag tänker ofta på den där boken. Den lärde mig att det är okej att inte vara perfekt. Mina teckningar var inte perfekta. Mina ord var inte perfekta. Men det spelade ingen roll. Det viktiga var att jag hade skapat något. Något som var mitt eget. Något som kom från mitt hjärta. Jag har många böcker nu. Stora böcker och små böcker. Böcker med bilder och böcker utan bilder. Böcker som jag har köpt och böcker som jag har fått. Men ingen bok är som min första bok. Den är speciell. Den är unik. Jag vet inte varför jag slutade skriva och rita i den. Kanske blev jag upptagen med annat. Kanske tyckte jag att jag var för stor för att rita och skriva i en barnbok. Men jag ångrar det lite. Jag önskar att jag hade fortsatt. Jag önskar att jag hade fyllt boken med ännu fler berättelser och bilder. Men det är aldrig för sent att börja igen. Jag kanske ska köpa en ny bok. En ny bok som jag kan fylla med mina tankar och känslor. En bok som kan bli min nya skatt. Jag har lärt mig att det är viktigt att ta vara på sin kreativitet. Att inte låta den försvinna. Att alltid hitta tid för att skapa något. Det kan vara vad som helst. En teckning, en dikt, en sång eller en berättelse. Det viktiga är att man gör något som man tycker om. Något som gör en glad. Jag tänker också på min mamma. Hon var så viktig för mig. Hon uppmuntrade mig alltid. Hon sa alltid att jag var duktig. Även om mina teckningar inte var perfekta. Hennes stöd betydde allt för mig. Jag hoppas att jag kan vara lika stöttande mot andra. Att jag kan uppmuntra dem att vara kreativa. Att jag kan hjälpa dem att hitta sin egen röst. Min första bok var mer än bara en bok. Den var en symbol för min barndom. En symbol för min kreativitet. En symbol för min kärlek till min mamma. Den påminner mig om att det är viktigt att vara sig själv. Att inte vara rädd för att göra fel. Att alltid följa sina drömmar. Jag tror att alla har en första bok inom sig. En bok som väntar på att bli skriven. En bok som väntar på att bli ritad. En bok som väntar på att bli läst. Man behöver bara hitta den. Och när man har hittat den, ska man ta hand om den. Man ska vårda den och älska den. För den kan lära en så mycket om sig själv. Och om världen. Jag hoppas att alla barn får chansen att skapa sin egen första bok. Att de får uppleva den glädje och den stolthet som jag kände. För det är en upplevelse som man aldrig glömmer. En upplevelse som kan forma en för livet. Min första bok är inte bara en bok för mig. Den är en del av mig. Den är en del av min historia. Och jag är tacksam för att jag har den. Jag är tacksam för alla minnen den ger mig. Jag är tacksam för att den har lärt mig att det är roligt att vara kreativ. Och att det är viktigt att uttrycka sig. Så nästa gång du ser en tom bok, tänk på min historia. Tänk på min första bok. Och låt din fantasi flöda. Vem vet, kanske blir det din bästa bok någonsin.

Min Första Bok

Solen skiner varmt. Jag sitter i trädgården. Jag ser blommor. Röda rosor, gula solrosor och blåklint. De luktar gott. Jag vill måla dem. Det ska bli kul. Jag tar mina saker. Jag har en pensel. Jag har papper. Jag har färger. Färgerna är röd, gul, blå och grön. Jag har också en burk med vatten. Jag behöver vatten för att tvätta penseln. Jag lägger pappret på bordet. Nu kan jag börja måla. Jag tänker på vilken blomma jag ska måla först. Kanske en röd ros? Ja, jag målar en röd ros först. Jag tar den röda färgen. Jag doppar penseln i färgen. Jag målar försiktigt. Jag målar rosens kronblad. Ett kronblad här, ett kronblad där. Det är roligt att måla. Rosen börjar ta form. Den blir fin. Jag blandar lite vit färg i den röda. Då blir rosen ljusare. Jag målar några ljusare kronblad. Nu ser rosen mer levande ut. Jag är nöjd med rosen. Jag tvättar penseln i vattnet. Nu ska jag måla en gul solros. Jag tar den gula färgen. Jag målar solrosens stora runda huvud. Sedan målar jag de gula kronbladen runt huvudet. Solrosen är stor och glad. Jag blandar lite orange färg i den gula. Då får solrosen mer färg. Jag målar några orange kronblad. Nu ser solrosen ännu gladare ut. Jag tvättar penseln igen. Nu vill jag måla en blåklint. Jag tar den blå färgen. Jag målar blåklintens små, tunna kronblad. Blåklinten är liten och söt. Jag blandar lite vit färg i den blå. Då blir blåklinten ljusblå. Jag målar några ljusblå kronblad. Nu ser blåklinten mer söt ut. Jag målar också gröna blad till blommorna. Jag tar den gröna färgen. Jag målar bladen runt rosen, solrosen och blåklinten. Bladen gör att blommorna ser ännu finare ut. Det är viktigt att bladen är rätt form. Långa eller runda. Alla blommor är olika. Jag målar små detaljer. Jag målar små prickar på solrosens huvud. Jag målar små linjer på rosens kronblad. Jag målar små skuggor på blåklintens kronblad. Det gör att blommorna ser mer realistiska ut. Jag tittar på min målning. Jag är glad. Blommorna är fina. De ser nästan ut som riktiga blommor. Jag vill måla fler blommor. Jag tar ett nytt papper. Jag tänker måla en lila tulpan. Jag blandar röd och blå färg. Då blir det lila. Jag målar tulpanens långa, smala kronblad. Tulpanen är elegant. Jag målar också ett grönt blad till tulpanen. Jag tvättar penseln. Nu ska jag måla en vit prästkrage. Jag tar den vita färgen. Jag målar prästkragens små vita kronblad runt det gula huvudet. Prästkragen är enkel och vacker. Jag målar det gula huvudet noggrant. Jag gör små prickar i mitten. Jag målar också gröna blad till prästkragen. Jag tittar på alla mina blommor. Jag har målat en röd ros, en gul solros, en blåklint, en lila tulpan och en vit prästkrage. Jag är stolt över mig själv. Måla är roligt. Alla kan måla. Du behöver bara papper, pensel och färger. Och lite fantasi. Jag städar upp mina saker. Jag tvättar penslarna ordentligt. Jag torkar bordet. Jag lägger målningarna på tork. Imorgon kan jag hänga upp dem. De kommer att göra mitt rum fint och färgglatt. Jag går in. Jag är trött men glad. Jag har haft en bra dag. Jag har målat blommor i trädgården. Det var kul och avkopplande. Jag ser fram emot att måla igen imorgon. Jag tänker på middagen. Vad ska jag äta? Jag är lite hungrig. Jag går in i köket. Jag tar ett äpple. Äpplet är rött och saftigt. Jag sätter mig vid bordet. Jag äter äpplet. Det smakar gott. Jag tittar ut genom fönstret. Jag ser trädgården. Jag ser mina blommor. De står på tork. Jag längtar tills de är torra. Då kan jag hänga upp dem. Jag funderar på om jag ska måla mer imorgon. Kanske ska jag måla ett träd? Eller ett hus? Eller kanske ett djur? Jag vet inte än. Jag får se imorgon. Jag äter upp äpplet. Jag kastar skaftet i papperskorgen. Jag går tillbaka till trädgården. Jag tittar på mina blommor igen. De är nästan torra nu. Solen går ner. Det blir mörkare. Jag går in igen. Jag tänder lampan. Jag sätter mig i soffan. Jag tar en bok. Jag läser lite. Boken är spännande. Jag läser om en flicka som reser till ett annat land. Hon träffar många nya människor. Hon lär sig ett nytt språk. Jag tycker om att läsa. Det är roligt och avkopplande. Jag läser tills jag blir trött. Jag stänger boken. Jag släcker lampan. Jag går och lägger mig. Jag somnar snabbt. Jag drömmer om blommor. Jag drömmer om röda rosor, gula solrosor och blåklint. Jag drömmer också om lila tulpaner och vita prästkragar. Jag drömmer att jag målar dem. Jag vaknar på morgonen. Solen skiner. Jag känner mig pigg och glad. Jag går upp och äter frukost. Jag äter en smörgås och dricker te. Sedan går jag ut i trädgården. Jag tittar på mina målningar. De är torra nu. Jag tar dem försiktigt. Jag går in och hämtar tejp. Jag tejpar upp målningarna på väggen. De ser fina ut. De gör rummet färgglatt. Jag är stolt över mina blommor. Jag bestämmer mig för att måla mer idag. Jag tar fram mina saker. Papper, pensel och färger. Jag tänker på vad jag ska måla. Kanske en fjäril? Eller en fågel? Eller kanske en katt? Jag får se. Jag sätter mig vid bordet. Jag lägger pappret framför mig. Jag doppar penseln i vattnet. Jag är redo att börja. Att måla är bra för mig. Jag blir glad och lugn. Jag kan uttrycka mig. Alla kan måla. Det är viktigt att göra saker man tycker om. Det gör livet bättre och roligare. Även om man bara målar enkla blommor. De blommorna kan göra stor skillnad för hur man mår. Jag ler. Jag vet precis vad jag ska måla nu. Det blir en glad överraskning.

Måla Blommor

Många tror att ankor bara simmar för att leta efter mat. Men det är inte alltid sant. Ibland simmar de bara för att njuta av dagen. Vi ska följa en anka, låt oss kalla henne Anna, en dag vid sjön. Anna vaknar tidigt. Solen går upp. Himlen är rosa och orange. Anna gillar att se solen gå upp. Hon tycker att det är vackert. Hon sträcker på sina vingar. Hon säger 'kvack kvack' till sin mamma. Mamma anka svarar 'kvack'. Det betyder 'god morgon'. Anna går ner till sjön. Sjön är lugn. Vattnet är blankt som en spegel. Anna ser sitt eget ansikte i vattnet. Hon ser också träd och himmel. Allt speglas i sjön. Anna tänker att det är magiskt. Hon tar ett steg i vattnet. Det är lite kallt. Men Anna vänjer sig snabbt. Hon älskar att simma. Hon simmar ut i sjön. Hon ser fiskar som simmar under henne. Fiskarna är små och silvriga. Anna försöker fånga en fisk. Men fiskarna är för snabba. De simmar bort. Anna skrattar. Hon tycker att det är roligt. Hon simmar vidare. Hon ser en svan. Svanen är stor och vit. Svanen ser ner på Anna. Anna säger 'hej' till svanen. Svanen svarar inte. Svanen tycker inte om ankor. Anna bryr sig inte. Hon simmar förbi svanen. Hon ser en liten ö i sjön. Hon simmar till ön. På ön växer det gräs och blommor. Anna går upp på ön. Hon går runt och tittar. Hon ser en fjäril. Fjärilen är gul och svart. Fjärilen flyger från blomma till blomma. Anna försöker fånga fjärilen. Men fjärilen är för snabb. Den flyger iväg. Anna sätter sig ner i gräset. Hon tittar ut över sjön. Hon tänker på allt hon ser. Hon tänker på solen, vattnet, fiskarna, svanen och fjärilen. Hon tycker att allt är vackert. Hon känner sig glad. Hon bestämmer sig för att simma tillbaka till sin mamma. Hon simmar från ön till stranden. Hon ser sin mamma. Mamma anka letar efter mat. Hon pickar i marken. Anna säger 'kvack kvack' till sin mamma. Mamma anka svarar 'kvack'. Det betyder 'jag är här'. Anna går upp på stranden. Hon skakar på sina fjädrar. Vattnet rinner av henne. Hon går fram till sin mamma. Hon berättar om sin dag. Hon berättar om fiskarna, svanen och fjärilen. Mamma anka lyssnar. Hon tycker att Annas dag låter spännande. Anna och hennes mamma letar efter mat tillsammans. De hittar små insekter och frön. De äter och blir mätta. Efter maten vill Anna simma igen. Hon frågar sin mamma om hon får gå tillbaka till sjön. Mamma anka säger ja. Men Anna måste vara försiktig. Hon får inte simma för långt bort. Anna lovar att vara försiktig. Hon går ner till sjön igen. Den här gången simmar hon inte så långt. Hon håller sig nära stranden. Hon leker i vattnet. Hon dyker och letar efter stenar. Hon hittar en fin sten. Den är rund och grå. Hon tar upp stenen på stranden. Hon visar stenen för sin mamma. Mamma anka tycker att stenen är fin. Anna lägger stenen i sitt bo. Hon vill spara den. Hon fortsätter att leka i vattnet. Hon träffar andra ankor. De leker tillsammans. De jagar varandra i vattnet. De skrattar och har roligt. Tiden går fort när man har roligt. Snart blir det kväll. Solen börjar gå ner. Himlen blir röd och lila. Anna känner sig trött. Hon vill gå hem och sova. Hon säger hejdå till sina vänner. Hon går till sin mamma. Mamma anka väntar på henne. De går tillsammans hem till sitt bo. De kryper ner i boet. Det är varmt och skönt. Anna somnar snabbt. Hon drömmer om sin dag vid sjön. Hon drömmer om fiskarna, svanen, fjärilen och stenarna. Hon drömmer att hon simmar i en stor sjö av godis. Hon vaknar och säger 'kvack'. Anna vaknar igen. Det är en ny dag. Solen skiner. Anna är glad. Hon sträcker på sina vingar. Hon säger 'kvack kvack'. Mamma anka svarar 'kvack'. Anna går ner till sjön. Hon vill simma. Sjön är vacker idag. Vattnet glittrar. Anna simmar ut i sjön. Hon simmar långt. Hon ser många andra ankor. De simmar och leker. Anna leker med dem. De dyker och jagar varandra. Anna hittar en pinne. Hon leker med pinnen. Hon kastar den i luften. Hon fångar den i vattnet. Hon simmar med pinnen i munnen. Hon visar pinnen för sina vänner. De tycker att pinnen är fin. Anna simmar vidare. Hon ser en båt. Båten är stor och vit. Båten åker fort. Anna blir rädd. Hon simmar undan. Hon vill inte bli träffad av båten. Båten åker förbi. Anna är säker nu. Hon simmar tillbaka till sina vänner. De fortsätter att leka. Anna ser en groda. Grodan sitter på en sten. Grodan är grön och liten. Anna säger 'hej' till grodan. Grodan svarar inte. Grodan hoppar i vattnet. Den simmar iväg. Anna tycker att grodan är konstig. Hon simmar vidare. Hon ser en blomma. Blomman är gul och vacker. Blomman växer vid sjön. Anna simmar till blomman. Hon tittar på blomman. Hon luktar på blomman. Blomman luktar gott. Anna tycker om blommor. Hon simmar vidare. Hon ser sin mamma. Mamma anka letar efter mat. Anna simmar till sin mamma. Hon säger 'kvack kvack'. Mamma anka svarar 'kvack'. Anna frågar om hon kan få mat. Mamma anka säger ja. Hon ger Anna mat. Anna äter maten. Hon blir mätt. Efter maten vill Anna vila. Hon simmar till en liten ö. Hon lägger sig ner i gräset. Hon tittar upp mot himlen. Hon ser moln. Molnen är vita och fluffiga. Molnen ser ut som djur. Anna ser en hund. Hon ser en katt. Hon ser en kanin. Molnen ändrar form hela tiden. Anna tycker att det är roligt att titta på molnen. Hon somnar. Hon sover länge. När hon vaknar är solen på väg ner. Himlen är orange och rosa. Anna är hungrig. Hon simmar tillbaka till sin mamma. Mamma anka letar fortfarande efter mat. Anna hjälper henne att leta. De hittar mycket mat. De äter tillsammans. När de har ätit klart är det mörkt. Stjärnorna syns på himlen. Anna tycker om att titta på stjärnorna. De lyser starkt. Mamma anka säger att det är dags att sova. Anna är trött. Hon vill sova. De går tillbaka till sitt bo. De kryper ner i boet. Det är varmt och skönt. Anna somnar direkt. Hon drömmer söta drömmar. Hon drömmer att hon flyger bland stjärnorna. Hon vaknar. En ny dag har börjat. Anna tänker på alla fina dagar hon har haft vid sjön. Hon vet att varje dag är en gåva. Även om det bara är en enkel dag med simning och lek, så är det värdefullt. För Anna, den lilla ankan, är livet vid sjön ett äventyr. Och hon ser fram emot många fler dagar fyllda med simning, vänner och nya upptäckter. Varje 'kvack' är ett tack till livet.

5 A1 Swedish Stories Stories for Complete Beginners

Browse by Level

Flickan som pratade med djur

Teknik i Köket: Enklare Matlagning

Min Första Bok

Måla Blommor

Ankan och Sjön